If Guy Ritchie could ruel the world...
If Guy Ritchie could ruel the world....mjaa vilken värld det vore. Vardagen vore fylld av action, heta passionerade möten och snygga repliker...
Söndagskväll och ensam med tända ljus...mysigt. Mycket mycket mysigt. Jag njuter av tillvaron och om en liten stund ska jag sätta mig i soffan under en filt och läsa bok :)
Helgen har gått alldeles för fort som vanligt och alla saker som skulle prickas av på "att-göra-listan" står fortfarande hotfullt uppradade. Nåja jag har iaf hunnit med att dansa salsa på en tacco-venezuela-enskede-fest och jag har också hunnit gå på bio och njutit av Brad Pitts underbara skådespel i filmen Inglorious Bastards. Bra film. Typisk Tarantinofilm - and yes we do like Mr. Tarantino. Något som förvånade mig var dock att Uma Thurman inte uppenbarade sig en enda gång. Men det gjorde mig heller inte så mycket för den delen. På tal om regissörer kan jag dock konstatera att ingen slår ovannämnda Guy Ritchie! He rocks my world med hans filmer...
...och noterat att AIK vann guldet har jag gjort. Nog sagt om det. Fotboll rockar inte min värld - och lär aldrig göra. Det enda som är bra med AIK är att tränaren är snygg men ack så kort. Så egentligen finns det inget bra med fotboll - eller AIK. Elfsborg - man är ju född i Borås.
Borås har också en mkt vacker kyrkogård som jag gästat några allahelgonaftonar. I aftonens mörker klär alla tindrande små facklor och ljus kyrkogårdens fält och man fylls av en sinnesro som jag av någon anledning aldrig får förutom här. Ett lugn och en känsla av att man börjar närma sig vinterns mörker och tider för mys och apelsiner med nejlikor. En mycket härlig känsla.
Detta år har jag dock inte gästat Borås kyrkogård men däremot fick jag för mig att höja Halloweenkänslan på Facebook och därför hade jag lite pyssel med en bild igår som resulterade i följande bild som jag klär bloggen med idag. Visst är den lite spooky iaf?
Söndag förgylld av fotboll och värdelös film
Råsunda. Den plats där jag spenderat denna eftermiddag bland fotbollstokiga människor som skriker sig hesa över grabbar som jagar en boll. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lite blås i pipan, arga supportrar och sen är det igång igen. Medans alla andra människor satt fokuserade på matchen, satt jag och funderade på om jag skulle ta och städa lite i garderoben. Jag satt även och gjorde ett konstaterande. AIK's tränare är nog den enda tränaren jag sett som verkligen inte ser ut som en sunkig 50+are i träningsoverall. Han ser bra ut och har faktiskt lite koll på mode. När jag väl började iakta denna kille kom jag även på att jag vid ett flertal tillfällen skådat denna figur på tv vilket ledde mig till ett annat konstaterande. Denna person måste ha en absurd konsumtion av tuggummin....har nog aldrig sett honom någon gång då han inte tuggar tuggummi...
Vilket får mig att tänka på låten "Tony tuggar tuggummi" av Joddla med Siv...
Hur som helst kan ni nog själva göra en slutsats av föregående stycke och det är att jag inte är särkilt intresserad av fotboll. Däremot fascineras jag av det faktum att så många människor kan föra så mycket oväsen på en och samma gång...
På tal om fotboll så får det mig att tänka på att jag såg Chelsea - Arsenal i London en gång...jag gick dit med mitt ex, ex, ex, ex familj, var inte alls särkilt intresserad. Blev erbjuden 400 pund för biljetten vid ingången men sålde den inte av någon outgrundlig anledning...detta folkens...kan grämma mig än idag...för mig hade det kunnat innebära ett flertal nykomlingar till garderoben...
Nåja, en söndag med fotboll...vad gäller den värdelösa filmen så ska ni inte se den nya filmen med Nicolas Cage som heter Knowing. Bland det sämsta jag sett. Den som regisserat filmen måste rökt på och tyckt att Adam & Eva blandat med Astrofysik vore ett intressant ämne att baser en film på...jag lovar det är inte det definitivt inte.
Mats Olsson brukar förresten skriva om fotbollens idioter (supportrar som utnyttjar fotbollen för chanser att få slåss) på hans söndagar....men det är inte därför jag läser denna underbara krönika. Han har ett otroligt charmigt och engagerat sätt att skriva på...toppat med lite sarkasm vilket är lika med en sådan slags krönika som passar fröken ;)
...för övrigt är "Tony tuggar tuggummi" ett skånskt försök att komma in på svensktoppen som misslyckades radikalt...
Huvudstaden
Jag fascineras över människors mångfald. Jag underhålls av att sitta på fik med en latte och betrakta folks stilar och utstyrslar. Att begrunda hur individer vill förknippas med attityder och kulturella subgrupper, delas in i fack för att känna social tillhörighet. Hur de smyckar ut sig med allt ifrån vad jag tycker liknar spygröna retrogardiner till sado-masochistiska skräckaccesoarer. I Sthlm finns det mesta. Allt från 50-åriga gamla damer som kommer i lack och läder, fejkmålade bloddroppar ner för läppen eller en gammal uteliggare som underhåller alla metro-åkare med fiol och sång mellan perongerna på den gröna linjen. Många skulle nog finna dessa individer som människor som vill "bevisa något" och håna deras mod av att gå utanför de förbestämde normer om hur man "borde" se ut. O andra sidan väljer de likt alla andra beklädnader egentligen tagna från en stereotyp som står för hur människor i deras sociala omgivning bör se ut eller vad som stämmer överens med hur man vill uppfattas av de som står utanför denna grupp. Detta är något man ofta inte begrundar eftersom vi allra flesta tillhör den grupp som går under det vanliga modet med alla skönhetsideal. Frågan är hur vi skulle uppfattas om de allra flesta människor hörde till dem som går med lack och läder. Förmodligen skulle folk titta snett på oss och undra "va fan har hon på sig?".
Men. Jag måste erkänna att jag inte blir stött av dessa människor. Jag fascineras av dem och jag fascineras av Sthlms acceptans av mångfald. Människor vågar välja subgrupper som de kanske inte vågat tillhöra om de bott i en mindre stad. Och. Jag tycker det ger en oerhörd charm åt folkstråken som jag så beundransvärt och förväntansfullt iaktar. Likt ett barn på julafton ungefär. När dyker nästa tomte upp? I Sthlm behöver man inte vänta särskilt länge.Hur som helst gillar jag denna liberala levnadsform och den inskränkthet jag så ofta stött på i Gränna där jag bott så länge verkar inte existera på samma sätt här. I like, jag trivs....som fisken i vattnet.
Det var ett trevligt bröllop i helgen och nu ser jag fram emot veckans utmaningar på mitt nya jobb!
